Låter som ångest, det kan påverka hela kroppen, kan göra en stel i muskler och leder. Det jobbiga med ångest är att det kan vara fruktansvärt läskigt att få men är inte farligt! Försök att ta djupa lugna andetag som kan hjälpa för att lugna dig. Sen tycker jag du ska ta kontakt med vårdcentralen och nämna dina besvär, så ska dom kunna hjälpa dig. Så när du känner att ångesten kommer, ta djupa andetag och kom ihåg att det inte är farligt ☺ kram

Tack för svaret! :) Jag vill ju ha hjälp nu liksom. Men det är iallafall bra att jag lyckas sova på nätterna :)

Orsaken till ångest är att man stänger inne känslor i sin kropp som man inte vill uttrycka. Jag tror att nästan alla människor upplevt ångest .

Det handlar om att lära sig att våga uttrycka sig. Det är en för många obehaglig upplevelse. Därför väljer man istället att stänga inne känslorna inom sig i hopp om att dom ska försvinna. Det gör dom inte. Det är inte bra att konservera outtryckta känslor inom sig. Det är viktigt att förstå det och söka den hjälp som behövs för att känslorna ska komma ut i det fria.

Många går igenom många faser innan de slutligen tar det sista steget och vågar möta sina inre rädslor. Vilket krävs för att gå över tröskeln och möta sina inre demoner och göra sig fri från rädslan det innebär.

Vad jag förstår så har du astma sedan tidigare eftersom du har medicin och det är bra att du åkte iväg och fick kollat upp dig så att man kan utesluta fel på lungorna som lunginflammation t.ex. Om du har ångest så kan det kännas som tryck över bröstet och eftersom du har astma så kan du uppleva det lite starkare.

Försök att få ett besök på vårdcentralen snart så kan du beskriva dina problem och kanske få tala med en psykolog eller få annan rådgivning.

Ja jag pratade även med en jag känner som är duktig på healing och sånt och hon sa att jag skulle försöka släppa ut mina känslor, t.ex. att gråta eller vara arg. Det har hänt mycket jobbigt i mitt liv och den senaste månaden har varit jobbig och jag har varit ledsen inombords men det har inte riktigt kommit ut. Vi ska kontakta vårdcentralen imorgon. Tack för era svar! :)

Har ni något bra tips för att få ur sig känslor? T.ex bli arg eller ledsen så jag gråter?

Se en sorglig film så kanske du "kommer igång"😉

Alla människor är unika. Vi är därför den vi är och ingen annan är exakt som du.

När vi skapar vår egen unika identitet handlar det därför om att inledningsvis titta på hur andra skapat sin egen identitet. Dvs den bild de visar upp av sig själv mot omvärlden. Många tror att den bild vi visar upp mot omvärlden är vår identitet. Många gömmer en annan bild av sig själv i sitt inre som de inte vågar visa upp för omvärlden. De är helt enkelt rädda för att göra det av en eller flera anledningar.

Vi är inte en person inombords och en annan på ytan. Vi är helheten av oss själva. Om man går runt och tror att man kan spela en roll för omgivningen och en annan roll för sig själv så kommer man att stöta på problem förr eller senare.

Om man är helheten men går runt och visar upp en inre och en yttre delhet då uppstår det en splittring. Det är inte bra att splittra sig från sig själv. Det är bra att vara ett med sig själv hela tiden.

Orsaken till att det blir såhär beror på att när vi lär oss att bygga vår personlighet utgår vi från det vi kan observera i vår omgivning. Vi kopierar helt enkelt inledningsvis i våra liv såväl det vi gillar som det vi inte gillar. Vi kopierar på det här sättet eftersom andra gör så. Det är svårt att ha egna åsikter som liten eftersom vi ännu inte lärt oss att uttrycka det vi känner och upplever. Först behöver vi skaffa oss en rejäl databas med kunskap innan vi kan börja använda oss av den kunskapen i form av uttryck av den vi är.

Problemet som uppstår när vi väl har fått en mängd med data att förhålla oss till är att vi då inte vet hur vi ska sortera innehållet. Vi blir därför när vi skapar vår egen personlighet en salig blandning av allting vi samlat på oss.

När vi väl blir medvetna om att vi kan skapa själva utan att hela tiden göra som andra säger åt oss och visar oss hur det fungerar. Det är då problem hur det ska gå till uppstår.

Det finns ingen som lär oss hur den plattform de som lärt ut sin kunskap från ser ut. Är det en plattform som enbart utgår från ett totalt kärleksfullt tillstånd där enbart lugn, frid, ro, harmoni, balans och kärlek existerar för att nämna några väldigt positiva egenskaper? Eller är det en plattform fylld med rädslor i form av ångest, oro, osäkerhet, rädslan för att göra fel därför gör  jag ingenting alls istället, ensamhet, övergiven, utskickad i det kalla, vänd med ryggen åt, sedd ner på för att nämna några negativa sätt att se verkligheten från?

Givetvis handlar det nästan alltid om en blandning av såväl kärleksfulla som rädslofyllda handlingar. Det är inom spannet kärlek-rädsla många lever sitt liv. Man kan bara lära ut det man känner till. Det man inte vet det vet man inte.

Alla människor gör så gott dom kan. För även dom har i sin tur blivit lärda hur världen fungerade när dom växte upp av personer som lärde dom det mest kärleksfulla de då kände till. Döm därför ingen eftersom dom inte visste. Dom gjorde det bästa dom visste.

Det finns en större verklighet bortom spannet rädsla-kärlek men den verkligheten är svår att förklara när så många människor sedan lång till tillbaka valt att definiera det som är sant som det deras fem sinnen klarar av att uppfatta.

Jag har en del ångest och jag känner igen det där med att det blir jobbigt att andas. Jag har fått lära mig mindfullness och där finns det något som heter andningsankare. Man lägger händerna på magen och försöker andas lugnt och känna hur luften kommer ner i magen. Man gör så ett tag och fokuserar på andningen - att man andas in lugnt och magen åker ut. Sen andas man ut lika lugnt och känner hur magen åker in. Man pausar lite och låter inandning komma av sig själv och så gör man så ett tag några minuter. Det funkar ganska bra för mig. Ibland får jag göra det ofta och ibland räcker det med ett andetag då och då. Hoppas du får den hjälp du behöver. ❤️