Hjärt och Lungsjukdomar

Hjärtinfarkt

2008-01-28 13:52 #0 av: [Quellii]

De små tunna blodkärlen som ligger runt hjärtat kallas för kranskärl. Kranskärlen kan drabbas av förträngningar när fett, blodkroppar och bindväv under en längre tid har lagrats på den inre kärlväggen. Förträngningarna i kärlen kan ibland göra så att hela eller delar av kärlen proppas igen. Blodet kommer inte vidare till delar av hjärtmuskeln som får syrebrist, och man drabbas då av en hjärtinfarkt.

Hjärtinfarkten kan vara mindre eller större beroende på hur länge bristen på syrerikt blod varat i hjärtmuskeln, och vilket kärl som drabbats.


ORSAK
Det är inte helt klarlagt varför så många insjuknar i hjärt- och kärlsjukdomar. Men det finns vissa riskfaktorer som man vet ökar risken för att insjukna i hjärtinfarkt.
Några kända riskfaktorer är
rökning
högt blodtryck
förhöjda blodfetter
diabetes
stress
övervikt
ärftlighet

 

SYMTOM
Vanliga tecken på hjärtinfarkt är en stark, ihållande smärta någonstans i bröstkorgen. Smärtan kan stråla ut till en arm eller båda armarna, magen, ryggen, halsen, nacken eller käkarna. Ofta i kombination med:
illamående
kallsvettningar
svimningsanfall
andningssvårigheter
ångest
yrsel
Äldre människor, diabetespatienter och kvinnor upplever ofta mer diffusa symtom vid hjärtinfarkt. Många gånger saknas de klassiska bröstsmärtorna helt och symtomen kan istället endast bestå av till exempel yrsel, andfåddhet eller trötthet


MEDICINSK BEHANDLING
Inne på sjukhuset hamnar man på en speciell intensivvårdsavdelning för hjärtpatienter, om man inte körs direkt till operation. På avdelningen övervakas man och det tas prover för att se hur stor skada infarkten orsakat. Man tar till exempel blodprover med några timmars mellanrum för att avgöra om, och hur mycket, hjärtmuskeln har skadats. Vanligt är också med regelbunden EKG-övervakning under den första tiden. När utredningen är klar kan man få andra mediciner. Dom är till för att minska påfrestningarna på hjärtat och öka blodflödet i kranskärlen. Medicinerna gör också att man upplever mindre smärta och det går lättare att andas. Kanske behöver man genomgå en ballongvidgning eller en bypass-operation.

Ballongvidgning
Ballongvidgning sker med röntgengenomlysning. Vid en ballongvidgning så börjar det med att du blir bedövad i huden. Sedan för man in en mjuk plastslang i pulsådern, endera genom ljumsken eller genom handleden. Slangen förs ända upp till hjärtats kranskärl. En tunn metalltråd, som passerar det trånga partiet i kranskärlet, förs in genom plastslangen. Över tråden träs en ny ballongförsedd kateter som placeras mitt för det kranskärl som har en förträngning.  När man försiktigt blåser upp ballongen så pressas fettbildningarna ihop och kärlförträngningen vidgas. I en del fall när det finns blodproppar i kärlen så kan de också sugas ut.

Ett problem vid ballongvidgning är när ett blodkärl drabbas av en ny blockering eller kollapsar helt några veckor eller månader efter det att ballongvidgningen är genomförd. För att förhindra den allvarliga komplikationen sätter man ofta in ett mycket litet metallnätrör, ett stent, i kombination med ballongvidgningen, för att hålla öppningen oförändrad.

Bypass
Namnet bypass-operation syftar på att blodet ska ledas förbi de aktuella förträngningarna. Detta sker genom att ett eller flera blodkärl tas från andra delar av kroppen och sys fast på hjärtats kranskärl.  En vanlig kranskärlsoperation tar ungefär 2,5-3 timmar och under operationen är man nedsövd.


 

OMVÅRDNAD

När man blir akut sjuk så ökar stresshormonet i kroppen. Då får man högre blodtryck och snabbare hjärtrytm. Det stressar hjärtat och ökar syrebristen. Det är väldigt viktigt att man får lugn och ro. Ett lugnt omhändertagande, smärtlindring och kunnig personal kan vara lika viktigt som medicin.


AKUTA KOMPLIKATIONER

Exempel på komplikationer vid akut hjärtinfarkt är arytmier och hjärtsvikt. Arytmi betyder en onormal rytm. Då pumpar inte hjärtat lika effektivt som vid normal rytm vilket medför att hjärnan inte får tillräckligt med syrerikt blod, man kan känna sig yr eller svimma. Vid hjärtsvikt så försämras cirkulationen av blod genom hjärtat. Hjärtats pumpförmåga är inte tillräcklig för att tillgodose kroppens behov av blodcirkulation. När kroppens blodcirkulation inte är tillräcklig, får cellerna för lite näring och syre och man blir sjuk.


MOBILISERING OCH REHABILITERING

Ett rehabiliteringsteam av läkare, sjuksköterskor, kuratorer, dietister och sjukgymnaster erbjuder hjälp med rehabiliteringen så som hjärtskola, rökstopp, stresshantering, samtal, kost, motion och liknande.

Målet är att återfå en bra kondition och att kunna återgå till en så normal livsföring som möjligt.
Under vistelsen på sjukhus brukar man ha "fri mobilisering", man får vara uppe och röra sig och promenera på avdelningen allt eftersom hur mycket man orkar.

Man får också träffa en sjukgymnast som ger information om den fysiska aktiviteten efter en hjärtinfarkt. Man får göra ett trapptest och innan utskrivning ett arbetsprov. Ungefär en månad efter utskrivning får man instruktioner om hur man bäst börjar med idrott och tyngre fysisk aktivitet.

Det är viktigt att röra på sig dagligen, till exempel genom promenader.
Promenadens längd ökas i lagom tempo. Det är i början bättre att öka antalet promenader än promenadsträckan.
Värm upp inomhus innan du går ut.
Undvik plötslig och långvarit ansträngning under rehabiliteringstiden.
Ansträngande armarbete som t ex fönstertvätt och snöskottning kan lättare orsaka bröstsmärtor så det bör du undvika i början.
Motionera efter egen möjlighet och kondition.
Undvik i början att vara ute i sträng kyla, fuktigt blåsväder eller stark sommarhetta.
Använd varma kläder och skydda andningsvägarna vid kall väderlek.

När skall inte motionera?
Vid bröstsmärta eller andnöd
Vid infektioner eller om du annars känner dej dålig.
Direkt före eller efter annan ansträngning
Direkt efter maten

Som regel brukar det finnas "Komigång grupper" för de som haft hjärtinfarkt. Det brukar även finnas fortsättningsgrupper för fortsatt träning. Inte bara träningen i sig är viktig utan även att få träffa människor i samma situation.
Med tiden kan det visa sig att det finns ytterligare behov av rehabilitering innan man går tillbaka till arbetet.  Försäkringskassan och/eller arbetsgivaren i vissa fall bekosta intensivare internatrehabilitering.

 

Källor:
www.gored.se
www.karolinska.se
www.s2.chalmers.se
www.ltkronoberg.se
www.medtronic.com
www.lakemedelsverket.se

 

Tack till Pomperipossa för att vi får publicera denna text här på hälsa!

Text: Pomperipossa

Publicerat av: AlexandraK

Datum för publicering

  • 2008-01-28
Anmäl
2009-07-18 18:10 #3 av: [SvenA]

Efter en genogången hjärt infarkt blir man mera ödmjuk till livet och inser att man inte är odödlig

Anmäl
2009-07-19 19:22 #4 av: Leffe

Jag fick hjärtinfarkt för sex år sedan. Det var tydligen stopp på tre ställen. På två av ställena gjorde läkarna ballongvidgning och la in nät. På det tredje stället gjorde de inget.

Vad var orsaken till att jag fick hjärtinfarkt. En bra fråga, men går vi efter #0s riskfaktorer
rökning (storrökare två askar om dagen)
högt blodtryck (nej)
förhöjda blodfetter (ja)
diabetes (nej)
stress (ja)
övervikt (ja lite)
ärftlighet (nej ingen jag känner till i släkten har haft det)

Med andra ord fyra av dessa riskfaktorer stämde in på mig. Nu röker jag inte och tänker i alla fall lite på vad jag äter och sedan går jag på mediciner. Stressar inte upp mig så mycket på jobbet längre. Är jag sen till kunder så kan jag i alla fall inte backa klockan.

Det jag tyckte var så fantastiskt  i samband med min infarkt var hur underbart trevliga ambulanspersonalen var. De hade en otroligt lungande effekt på mig (har fattat att det var ett av de viktigaste momenten för att det skulle gå bra). Sjukhuspersonalen på akuten var de också lika trevliga och hade också samma lugnande effekt på mig. Efter behandlingen kom rehabiliteringen med bland annat sjukgymnastik (den var inte lugnandeSkrattande) och samtal med dietist. Så småningom var det dags att komma tillbaka till arbetslivet igen. Både husläkaren och Försäkringskassan var fantastiska. Jag fick utöka arbetstiden helt efter hur jag själv önskade. Försäkringskassan var med hela tiden. Ja och jag jobbar heltid och har inte hafr någon känsla att en ny infarkt är på gång. Peppar peppar ta i trä kanske jag ska säga

Anmäl
2009-07-19 19:29 #5 av: Speedman

Får man fråga om hur du märkte att du hade en infarkt?

Anmäl
2009-07-19 20:32 #6 av: Maria

#4 Det är så roligt att höra att vården faktist fungerar som den ska och det gör gott.

Jag tror faktiskt att vården fungerar ganska bra överlag men att media  har en förmåga att alltid förmedla det sämsta.

Själv när jag var som allra sjukast (i Borrelia) med hjärhinneinflammation så blev jag underbart bemött och uppföljningen har varit mer än förväntat.

Jag har t.om tackat nej till de sista kallelserna på magnetröntgen. (De kollar varje halvår p.g.a en förändring i hjärnan).

Roligt att höra att du har klarat att sluta röka.

/Maria

 

Anmäl
2009-07-19 20:46 #7 av: [SvenA]

Det är klart att sjukvården är bra i stort men det finns en hel del som inte fungerar det måste man vara helt klar över

När jag hade min hjärtifarkt för 30 år sedan så fungerade det alldeles utmärkt så på hjärtsidan kan jag inte klaga där har jag hafrsamma läkare i alla 30 åren och det är en underbar läkare som jag har helt förtroende för

Men inom amdra kategorier inom vården har jag sämre erfarenheter

Personalen på golvet fungerar i regel riktigt bra det är ofta högre upp det inte fungerar

Anmäl
2009-07-19 20:49 #8 av: Speedman

Jag tror att sjukvården fungerar  till 100 procent när det gäller livshotade saker som kommer in akut. Däremot tror jag att det fungerar sämre när det gäller icke lishotade sjukdomar och skador.

Anmäl
2009-07-19 20:55 #9 av: [SvenA]

#8 Det stämmer nog till 90 procent och tur är väl det

Anmäl
2009-07-19 21:32 #10 av: mongu

Min man fick hjärtinfarkt för tre år sen, i maj. Han hade inte de typiska symptomen utan bara en ond axel, vänster. Jag tjatade till att han gick till läkare.

Det bedömdes som muskelsmärta och han fick reda på att han kunde jobba som vanligt. Efter besök på VC, tyvärr inte hos ordinarie läkare utan en stafettläkare. Hon sa att hans EKG inte var bra men inte dåligt heller.

Vilket jag ifrågasatte när han kom hem vad som menades. Men det hade inte läkaren förklarat närmare. Hans prover var inte heller så bra. Låg högt i blodsocker och i blodfetter. Det skulle tas om.

Blodtrycket var förhöjt men inte heller det var nåt.

Han var på VC på tisdagen jobbade sen som vanligt och var på resa till Stockholm över dagen på fredagen. Med tåg.

Hela tiden hade han diffusa smärtor i sin axel.

På fredag kväll när han varit hemma ca två timmar så ökade smärtan i axeln. Men läkaren hade ju sagt att det fanns inget farligt utan det var muskelsmärta. Jag var tvivlande, är sjuksköterska, men vad gör man som anhörig. Orolig var jag så klart.

När vi lagt oss så kunde maken inte alls somna utan han gick upp, jag med så klart.

Jag satte ner foten och sa att nu ringer jag sjukvårdsupplysningen och hör om detta. Hamnade i en telefonkö men bara med två samtal före. Hann inte vänta klart innan maken sa till mig att du får nog ringa ambulans istället. Då kändes det mera och han var mer ångestfylld.

De minuter det tog innan ambulansen kom var långa. Hade också ringt sonen o han sambo så dom kom hit.

Ambulanskillarna tog genast ett EKG som skickades till sjukhuset. Maken fick morfin som smärtlindring plus lite annat.

När svaret på EKG:et kom så var det en pågående infarkt. Behandling med propplösande medicin påbörjades i sängen här hemma. Därefter så åkte vi till sjukhuset,.

Det var blåljus men ändå så kändes det lugnt. Ledsen var jag så klart men samtidigt så fick jag otrolig tröst av amulansföraren. Visst han kunde inget lova men han tyckte det såg lovande ut.

Jag frågade genast på sjukhuset om läkarna där sett EKG:et som  tagits på VC och det hade dom gjort. Enligt dom skulle maken direkt transporterats in redan på tisdagen för det visade att han haft en "tyst" infarkt redan helgen innan.

Vid kranskärlsröntgen visade det sig att det var så svåra förträngningar att det inte gick att göra ballongsprängning utan det var tvunget att bli en bypassoperation. Vilket är en stor och allvarlig operation om än nästan rutin i dagens läge.

Då maken inte bedömdes som stabil fick han inte åka hem från sjukhuset innan bypassen var gjord. Så han kom till sjukhuset 19 maj opererades för bypass den 30 maj. Så det gick undan.

När det kom kallelse för blodtryckstagning till distriktssköterska så ringde jag VC och talade om hur läget var och vad jag ansåg om det besöket.

Enligt sjuksköterskan hade stafettläkaren skrivit att det inte fanns några misstankar om nåt kardiellt alltså fel med hjärtat. Att hans prover var bra, fast han skulle ta om flera stycken och att hans EKG var bra.

Pratade länge med den sjuksköterskan och jag tror hon hörde hur väl jag behövde prata av mig för det var mitt under tiden när maken var på sjukhus och jag inte visste vad som skulle bli.

Det hela resulterade i att det blev en "Lex Maria" alltså en anmälan där vården anmäler sig själv för granskning. Men den ledde ingen vart.

Idag mår maken bra går på kontroll hos vår husläkare.

Så trots allt jobbigt gick det bra.

Ha en bra dag! Mongu.

Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

Anmäl
2009-07-19 22:09 #11 av: [SvenA]

Härligt att det gick bra den här¨gången

Men det är allt för vanligt att Vårdcentralerna missar just hjärtinfarkter har hört talasom flera fall

Anmäl
2017-07-03 22:33 #12 av: booris9@yahoo.se

herre gud gammal blogg..jag fick infarkt 2015,insatt stenth..men fotfarande smarta vid anstrangning da

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.